Marketmate 26 januari

MIN RESA SOM WHISKYINVESTERARE

Skribent: Patrik, investerare med 40 års erfarenhet av marknaden. Detta är hans andra krönika på Marketmate.

Vintern sänker sin kalla slöja över Sverige och än är det långt kvar till den värmande vårsolen. I min förra krönika på Marketmate (här) utelämnade jag en erfarenhet när det gäller investeringar, nämligen investering i whisky! Detta är den i särklass roligaste, trevligaste och godaste investering jag gjort och den förtjänar en egen krönika. Ett passa ämne i vinterkylan.

Intresset föds

Mitt intresse för whisky började när jag var runt 6 år. När mina morföräldrar skulle passa mig var jag vid ett tillfälle förkyld och morfar kom med en tesked honung som han doppade i sitt whiskyglas. Efter det var jag ”förkyld” varje gång jag träffade honom och vi fick liksom vår grej ihop.

Ovan historia har en stor del i att jag började samla whisky med start 2002, hela 29 år senare.

Jag och mina vänner drack en del whisky och vi drogs mot de rökigare sorterna och min favorit blev snabbt Ardbeg. Dock var det ett annat märke som blev avgörande för mig. Min kompis fick en 34 årig Inchmurrin 1967 i serien Part Nan Angelen (Svenskt varumärke), när han fyllde 35 år.

Jag fick förmånen att vara med när kompisen öppnade den och när jag tog första sippen kastades jag 29 år bakåt i tiden och såg min morfar doppa teskeden i sitt whiskyglas. En fullständigt galen och surrealistisk känsla. Det smakade exakt så som min minnesbild var av teskeden med honung, doppad i whisky!

Det fanns åtta flaskor kvar på Systembolaget och jag köpte alla. Om jag inte missminner mig kostade en flaska runt 1.200 SEK och går idag för runt 6.000 SEK på auktion. Där och då föddes en idé om att jag skulle börja samla på whisky. Jag skulle ha ALLA ”single malt” som släppts 1967, året jag föddes. Jag hängde en hel del på whiskyforum och på den vägen hittade jag olika auktioner där jag började köpa whisky. Jag insåg snart att det var omöjligt att veta hur många och vilka destillerier som släppt whisky från år 1967 och jag måste tänka om.

Jag bestämde mig då för att investera i ”Ardbeg single malt original bottling”. Detta innebär alltså att jag vill hitta all whisky som Ardbeg själva släppt (original bottling) och som enbart innehöll whisky framställd hos Ardbeg. (single malt).

Mitt råd när det gäller att investera eller samla på whisky, eller annat, är att hitta en röd tråd och fokusera på ett unikt område som är rimligt! Att jag valde just Ardbeg var ett antal punkter nedan, vilket för mig blev en säkerhet att investeringen skulle bli bra:

  • Det är enligt mig en god whisky.
  • Det har släppts ett rimligt antal olika whisky, dvs det är möjligt att ha koll på dem.
  • De har vunnit flera priser, trots att de inte släpper särskilt många olika sorter.
  • Whisky från Islay är lite mytomspunna och omtalas alltid i whiskykretsar.
  • Ardbeg har släppt relativt många ”single cask”, dvs man har tagit en unik tunna (cask) och buteljerat i X antal flaskor och sedan sålt. Dessa blir då mer unika och får då också ett högre värde.

Via olika kanaler fick jag en lista på alla whisky Ardbeg lanserat. Jag förstod snabbt att det fanns en handfull som skulle bli väldigt svåra att få tag i, men det såg jag mer som en utmaning!

Själva jagandet efter nästa flaska var oroligt skoj! En gång hoppade jag in i bilen och körde 60 mil tur och retur får att köpa 3 flaskor whisky av en privatperson  En annan gång for jag och frugan till London på en minisemester. Av en händelse hittade jag, en av mig eftersökt flaska, i en av Londons whiskybutiker. Frugan tyckte det var lite konstigt att vi bara gick in, pratade, fick den och inte betalade, till hon såg min blick och förstod varför jag föreslagit just London. Flaskan var betald sedan tidigare och det var onödigt att skicka den. Jag ville etablera en kontakt på plats.

Merparten av min whisky köptes på auktion och ofta köpte jag köpte dubbletter. Dels för att de var billiga jämfört med tidigare auktioner, dels för att kunna utöva byteshandel. De flaskor jag ville ha, vann jag oftast, jag var inte rädd för att bjuda, men en missad chans har jag, vilket grämde mig.

En flaska från Cask 2742, enbart släppt i 36 flaskor, var till försäljning 2009. Jag förstod direkt att den flaskan var ”once in a lifetime” att få lägga vantarna på. Lördagen auktionen avslutades var vi på bröllop och jag valde att ”klämma” till med ett dolt maxbud på 8.109 EUR för att vinna budgivningen. Tyvärr tävlade jag mot en annan person med ett dolt maxbud som fick den för 8.114 EUR. Jag vet inte hur högt den personen var beredd att gå, men nio år senare (2018) såldes en likadan flaska för 25.005 EUR. Som rolig kuriosa kan nämnas att när denna whiskey lanserades av Ardbeg var det flera experter som ansåg att det var en av de sämsta whisky som någonsin släppts från destilleriet, men sådant bryr sig inte en samlare om.

Åren gick och samlingen utökades. Jag inredde ett skoförråd och flaskorna fick då ett lite trevligare boende än i ett köksskåp.

Jag insåg snart att det började bli ett betydande värde som jag hade stående i skoförrådet och kom på att jag borde prata med försäkringsbolaget. Det försäkringsbolag vi hade kunde inte ge direkt svar på vad ersättningen vid en förlust skulle grunda sig i och jag fick lägga en del tid på olika försäkringsbolag att förklara vad jag höll på med och vad jag egentligen ville ha för försäkring.

Det slutade med att ett försäkringsbolag kunde garantera mig ett återköpsvärde, dvs vid förlust fick jag ersättning motsvarande vad det då innebar att köpa tillbaka motsvarande flaskor på auktion och jag fick det dessutom på papper samt att det fördyrade inte vår premie särskilt mycketMotkravet var då att jag var tvungen att kunna visa upp att jag förvarade dem på ett säkert sätt. Det kravet uppfyllde knappast mitt skoförråd. Det var bara att kavla upp ärmarna och gjuta upp ett nytt rum i vardagsrummet (vilket var på runt 120 kvm så det fanns plats). Dörren in var specialsvetsad grind och låstes med ett kraftigt hänglås och detta godkände försäkringsbolaget. Det blev ett riktigt mysigt rum med en äkta whiskytunna (tyvärr inte från Ardbeg), några barstolar och massor med hyllor för mina flaskor.

Mitt råd är att kontakta ditt försäkringsbolag för att säkerställa att du har rätt försäkring oavsett vad du samlar på!

Början på slutet

Våren 2012 var jag uppe i Stockholm i jobbet och på kvällen gick jag till på Ardbeg Embassy i Gamla Stan som då precis hade öppnat. När jag sätter mig i baren beställer jag en Ardbeg Alligator som för stunden var en favorit. Blir helt chockad när han häller upp från en 4,5 liters flaska som satt i en ställning.

Jag fick då veta att Ardbeg sålde vissa flaskor (storlekar) i marknadsföringssyfte bara till restauranger. Med en gång insåg jag, att det var mer eller mindre omöjligt att få tag på alla flaskor från Ardbeg. Det mål jag hade satt upp förändrades helt och jag kom fram till, efter några månaders betänketid, att jag nog trots allt kommit till vägs ände med min samling. En sorlig slutsats.

Intresset svalnande således och 2013 flyttade vi in i vårt nya hus och det nya whiskeyförrådet blev en del av källarrummen, bakom en tung säkerhetsdörr.

Med ett intresse som svalnade för samlingen började jag leta potentiella köpare till min samling. Köpintressen kom in från mina whiskykretsar, ett antal butiker i London och även en restaurang i Norge. Liksom ibland för illikvida aktier, eller mer troligtvis inom onoterade aktier, hade köparna och jag väldigt olika syn på värdet av min whiskeysamling. Jag valde då istället att omsorgsfullt packa ner all whisky i en hyrd skåpbil och köra ner allt till Tyskland för att där sälja samlingen på auktion. Detta var i mars 2014.

Mellan juli och november 2014 såldes 265 av mina flaskor på onlineauktion och samlingen splittrades.

I efterhand skulle det visa sig att jag hade en makalös tur! Den 31 augusti 2014 träffades Skåne ett makalöst oväder och vi vaknade till 42.000 liter avloppsvatten i vår källare, där samlingen förvarats bara några månader tidigare. Jag uppskattar att runt 80 flaskor hade stått i detta vatten och blivit värdelösa som investering. Det är också oklart om jag fått speciellt mycket tillbaka på försäkringen då de kan ha ansett att jag inte förvarade flaskorna tillräckligt säkert. Ibland ska man ha tur, eller tajming rättare sagt.

Whisky som investering

Att samla på whisky, var för mig en investering på många olika plan. Det var en kul utmaning, den gav kontakter ända in på destilleriet, den gav mig resor och nya erfarenheter. Det är inte alls som att köpa en aktie som står och blinkar på skärmen, stiger eller faller i värde på depån. Att hålla i en flaska, studera sin tavla eller knacka i väggen på sin fastighet är så mycket mer!

Hur var whiskey som investering i rena pengar då? Priserna gick upp hela tiden och självklart var de första flaskorna som jag köpte en bättre affär än de sista. Om jag bara tittar till inköpspris och försäljningspris efter avgifter gjorde jag +59% i vinst från 2003 till 2014. Det är såklart inte jätteimponerade, men inräknat hela upplevelsen i sin helhet är jag fantastiskt nöjd!

Från 2015 fram till idag 2023 har priserna bara fortsatt upp och priset på de äldre Ardbegflaskorna har ledigt stigit ytterligare +100% sedan jag sålde. Hatten av till köparna!

Flaskan på bilden, en Ardbeg 1965 som levererades i en glasmonter tillsammans med ett smakprov, köpte jag för 31.350 SEK. Jag sålde den för 80.000 SEK och samma flaska säljs nu 160 – 180.000 SEK innan avgifter.

Smakprovet ni ser i bilden är 5 cl och har vid 2 tillfälle (2015) sålts på auktion för 12.000 SEK per miniatyr.

Jag köpte min Ardbeg 1965 direkt från destilleriet och när den levererades visade det sig att den lilla miniatyrflaskan var lite skadad och det hade läckt ut lite whisky. Jag fotograferade det hela, ringde till Ardbeg som omgående skickade en ny miniatyr. När jag frågade vad de ville att jag skulle göra med den skadade flaskan svarade de glatt ”enjoy it”. Det är den ”dyraste” whisky jag druckit. Var den värd priset? – Absolut inte, inte ens då, till ett värde av 500 SEK per centiliter. Whisky i denna prisklass är samlarobjekt. Det finns ingen whisky i den prisklassen som är så god att den ska öppnas för att drickas. Vi pratar alltså, idag, om ett centiliterpris på närmare 3.000 SEK.

Det finns otroligt mycket god whisky till rimliga priser som är betydligt godare än dessa rariteter. De ska idag ses som rena samlarobjekt och jag tror inte det kommer att bli billigare i framtiden.

Tyvärr har, enligt mig, Ardbeg lämnat lite av den mytomspunna stämpeln. De har blivit för kommersiella. Nu släpper de inte så mycket ”single cask” längre utan fokus verkar vara att få ut så mycket ”hip” whisky som möjligt. Exempelvis whisky som varit i rymden och marknadsriktig/modern layout på flaskorna.

Det är säkert jag som börjar bli gammal, men för mig är en Ardbeg alltid flaskan till höger ovan. Flaskan till vänster är en förlorad själ.

Även om samlingen är såld sedan länge tänkte jag fira in denna helg med en god whiskey i fåtöljen ikväll!

Trevlig helg och på återseende!

Hälsningar Patrik

Rekommenderat

Se alla
16 februari David Bagge
Party like it’s 99?
Fredag morgon! Även om det regnar just denna morgon i ett gråmulet Stockholm finns det ändå ett hopp om att våren…
9 februari Marketmate
Inflation och skuldsättning i fokus!
Skribent: Streiff är tillbaka med sin andra gästkrönika på Marketmate! Hans debutkrönika från den 12 januari…
2 februari David Bagge
Kinaspecial – Dags för draken att flyga!?
Den kinesiska aktiemarknaden är i fritt fall och årets nedgång stämplar in det fjärde året i rad med fallande…