Investeringar innebär alltid en risk.

Warranter är populära bland svenska småsparare som vill ha hävstång och flexibilitet utan krångliga derivatavtal. Men hur fungerar de egentligen? Och hur skiljer de sig från klassiska optioner eller andra börshandlade hävstångsprodukter som Mini Futures och Turbos? Här går vi igenom grunderna och skillnaderna som spelar störst roll.

Vad är en warrant?

För att förstå vad en warrant är måste man först förstå vad en option är. En option ger innehavaren rätten, men inte skyldigheten, att köpa eller sälja en underliggande tillgång till ett bestämt pris på en viss dag. Warranter fungerar på liknande sätt, men utan någon leverans av underliggande. Avräkningen är istället kontant, vilket innebär att innehavaren får ett belopp motsvarande warrantens värde på slutdagen.

Den underliggande tillgången kan vara en aktie, ett index, en råvara eller en valuta. Precis som med optioner betalar investeraren en premie för denna rättighet, och tack vare hävstångseffekten som uppstår kan små rörelser i den underliggande ge en stor procentuell effekt – både uppåt och nedåt.

Det finns två huvudtyper: köpwarranter (call), som gynnas av stigande kurser, och säljwarranter (put), som gynnas av fallande kurser. På så sätt kan man ta position på både upp- och nedgångar.

Warranter och optioner – konceptuellt likvärdiga

Warranter fungerar alltså i grunden som optioner. De har ett lösenpris, en löptid och en multiplikator/paritet. Avkastningsprofilen är asymmetrisk – innehavare riskerar endast den betalda premien, men har potentiellt obegränsad uppsida om marknaden rör sig i rätt riktning. Konceptuellt och matematiskt är warranter och optioner likvärdiga instrument. De värderas på samma sätt och båda består av de två komponenterna realvärde (inneboende värde) och tidsvärde. Därmed påverkas också deras pris av samma faktorer under löptiden – effekter som ofta benämns som de så kallade ”grekerna”.

Skillnaderna som spelar roll

Trots likheterna finns skillnader. Vi har redan varit inne på att warranter alltid är kontantavräknade. Innehavaren får därmed aldrig ”fysisk” leverans av aktier eller råvaror, utan endast ett belopp som motsvarar warrantens värde på slutdagen.

En annan viktig skillnad är att warranter är ”värdepapperiserade” instrument som ges ut och garanteras av exempelvis en bank. Å ena sidan innebär detta en motpartrisk (varför det kan vara bra att känna till bankens kreditvärdighet).

Å andra sidan agerar banken ofta också Market Maker och ställer kontinuerligt köp- och säljkurser i produkten under dess livstid, vilket säkerställer likviditet. Det gör att warranter inte sällan har lägre spreadar än motsvarande optionskontrakt, särskilt på mindre likvida underliggande (t.ex. svenska aktier).

Sedan har vi det där med tillgängligheten. För att kunna handla standardiserade optioner krävs ofta särskilda derivatavtal med mäklaren. Warranter, som ju är en färdigpaketerad produkt som har listats på börsen, handlas i mindre, mer hanterbara storlekar, vilket gör dem enkla att köpa via nätmäklare som Avanza och Nordnet – och därmed lättillgängliga även för småsparare.

Slutligen bör det väl nämnas att warranter främst används för att ”handla riktning”. Att ställa ut (sälja) puts och calls är inte möjligt för småsparare, vilket begränsar möjligheterna till avancerade strategier jämfört med optioner. Det är en färdigpaketerad produkt, inte ett flexibelt byggblock som en standardiserad option.

Inte en ”Delta 1-produkt”

Till skillnad från andra börshandlade produkter, som Mini Futures och Turbowarranter, är warranter inte så kallade delta-1-produkter. Det betyder att deras pris inte rör sig ett-till-ett med den underliggande tillgången. Istället är relationen med underliggande mer ”konvex”. Förutom priset på underliggande påverkas priset av flera, ibland samverkande, faktorer – som återstående löptid, volatilitet och räntenivå.

I grunden speglar priset marknadens bedömning av sannolikheten att warranten kommer att ha ett högt inneboende värde vid förfall. Ju större den sannolikheten är, desto högre blir priset. I praktiken är dock prissättningen ganska komplex och bygger på optionsmodeller som Black-Scholes. För den som vill fördjupa sig i detta finns det gott om resurser online. Eller så frågar man en språkmodell – de brukar ha hyfsad koll på optionsteori nu för tiden.

Hävstång utan belåning

I många börshandlade produkter, som Mini Futures, Turbowarranter och Bull & Bear-certifikat, uppstår hävstången genom inbyggd belåning – emittenten/banken finansierar en del av positionen, ungefär som ett banklån vid ett bostadsköp. För warranter och optioner är det annorlunda. Här finns inget lån. Hävstången uppstår istället genom själva optionaliteten: du betalar en relativt liten, sannolikhetsprissatt, premie jämfört med värdet på den underliggande tillgången, men får ändå exponering mot prisrörelsen. Det gör att även små förändringar i underliggande kan ge stora procentuella utslag i värdet på din position.

Varför använder investerare warranter?

Som vi har sett är warranter ofta ett attraktivt alternativ till standardiserade optioner – inte minst i Sverige och Norden där optionsmarknaden är mindre utvecklad än i exempelvis USA. På andra sidan Atlanten är optionshandel nästan mainstream, där även småsparare regelbundet handlar optioner på aktier och ETF:er. Olika traditioner helt enkelt, formade under decennier.

Precis som med andra derivatprodukter används warranter främst för att få hävstång, ta en kort position eller för hedging (skydda befintliga innehav mot fallande priser). Många uppskattar även att warranter saknar knock-out-funktion, vilket gör det möjligt att behålla exponeringen under den planerade investeringsperioden utan risk för att produkten stoppas i förtid.

Även om man inte kan ställa ut (sälja) puts eller calls, kombinerar avancerade traders ibland flera warranter för att skapa strategier som strutar och vaggor. Men för att inte den här artikeln ska bli en bok får vi återkomma till det en annan gång.