Marketmate 3 May

Släpp loss fredsduvorna!

”The time to buy is when there’s blood in the streets.” – Nathan Rothshield

Skribent: Streiff är tillbaka med sin fjärde gästkrönika på Marketmate! Hans förra krönika om fastighetssektorn finns att läsa (här). Streiff har 25 års erfarenhet inom bygg, anläggning och fastigheter och sköter sedan 10 år tillbaka sin egna portfölj på heltid med fokus på value investing. I dagens krönika tittar vi på geopolitiska risker och krig och dess kopplingar till kapitalflöden, räntor och inflation vilket påverkar alla marknader. Grafer och bilder är lånade som vanligt från internet.

Ukraina har sänkt ryska fregatten Admiral Makarov med egna innovativa vattenburna drönare s.k. patrullbrännare. 

Cycle of War och ”riskfria” statsobligationer

För den historieintresserade investeraren så är det tämligen tydligt hur marknader och ekonomisk utveckling går i återkommande cykler. Antagligen pga att människors grundläggande behov och gruppbeteende är relativt konstant över tiden. Arkeologer har grävt fram nedtecknade skuldebrev från flera tusen år sedan, då den monetära enheten var värdet av en oxe utan att för den skull verkligen behöva leverera en hel eller del av en oxe i fysisk byteshandel vid varje transaktion. Skulden angav vad som skulle betalas och när, utöver själva skuldåterbetalningen, dvs vad som utgjorde räntekostnaden. Därefter har man funnit mynt som har devalverats med mindre mängd ädelmetall dvs inflation med mindre köpkraft när ädelmetallhalten utgjorde den monetära enheten. När de japanska kejsarna devalverade sina mynt alltför mycket och ofta så reagerade marknaden med att under flera hundra år byta ut mynten mot enheten en säck ris och även använda kinesiska mynt. På detta sätt så har historiker och ekonomer fått fram att historiens 5000år-lägsta ränta någonsin var just nu under de ca 10 åren med QE och nollränta.

Sverige och sedan Europa och Japan hade ju t.o.m. minusränta i ett ekonomiskt upp- och nedvänt lalaland som ingen riktigt förstod utöver vissa akademiker med starkt förenklade modeller. Dessa modeller antog att räntevapnet kunde få igång tillväxten men får konstateras hade fel. Däremot skapades ekonomiskt skadliga tillgångsbubblor på redan producerade fastigheter mm. Dataspelsutvecklaren Embracers VD kanske beskriver det bäst; “Det var en helt annan omvärld. Investerare kastade pengar på tillväxtbolag, jag kunde låna miljarder utan säkerhet till 0,75 procents ränta. De var som knarklangare”

Notan och baksmällan är gigantisk med massvis av miljarder i orealiserade förluster som ligger i obligationsportföljer hos bl.a. bankernas kapitalreserver och hos pensionsfonder. De s.k. riskfria statspapper som köptes under ca 10 års tid med 0% i kupongränta har nu en förlust på 4-5% multiplicerat med antal år i kvarvarande löptid. Dessutom finns reala ränteeffekter med nuvärde och inflation så klart. Tittar vi innan finanskrisen 2008-2009 så är dagens långräntor historiskt sett normala eller faktiskt lite låga.

Dessa förluster i ”riskfria” statspapper brukar visa sig ifall någon tvingas realisera förlusterna vid försäljning av obligationerna. Banker och pensionsfonder har regulatoriskt tvingats köpa stora volymer statsobligationer med nollränta eftersom myndigheter och kreditinstitut har bestämt att statsobligationer är riskfria eller i varje fall maximalt riskminimerande. Historien visar tyvärr på något annat. Väldigt få privata investerare köper södra Europas statsobligationer pga risk i dessa ”riskfria” tillgångar. Stater har genom historien ställt in skuldbetalningar i olika former ganska regelbundet, om än med 2-3 generationers mellanrum. Däremellan har det även uppstått likviditetskriser i privata sektorn som då läggs på närminnet framför staternas ofta mycket allvarligare skuldkriser.

Senast det var en stor utbredd statsskuldskris var efter WWI på 1920-talet då i princip hela Europa ställde in skuldbetalningar i olika former. Vi har även sett statsskuldskriser bl.a. i Asien på 90-talet och i EU 2013-2014, som vi sannolikt fortfarande befinner oss i då skuldproblemen hanterades med ännu mer skulder i QE som fortfarande finns kvar i systemen.

Under statsskuldkrisen i Europa runt 1929 så ställde en del länder in betalningarna rakt av medan en del andra gjorde liknande som Italien och bestämde ensidigt att 90 dagars statsobligationer plötsligt fick 10 års löptid.

Nu är vi till synes här igen med ohållbara statsskulder mätt inkl hushåll. Staterna lånar mer oavsett en vikande demografisk utveckling i väst. Till slut behöver de låna för att kunna betala de stigande räntorna på statsskulden och då brukar krisen rullas upp. Japan är i en klass för sig med >300% i skuld/BNP.

Inga kostnadsbesparande reformer eller besparingsfinansierade skattesänkningar så långt ögat kan nå, utan istället bara mer lån samt högre skatter. Finns alltid en kris att hantera med mer lånefinansierade offentliga utgifter. Så ser det tyvärr ut i större delen av världen och inte minst i EU:s södra länder. Till slut uteblir de privata långivarna, dvs obligationsköparna, när kreditrisken blir alltför påtaglig.

Tusenåriga Rom föll och splittrades upp relativt snabbt pga skuldkris med hög inflation och skenande skatter. Skatterna blev t.o.m. så höga i Rom att många valde att bara lämna sina stadshus tomma och flytta ut på landsbygden i en akut skatteflykt.

Det är i dessa tider med statsskuldskriser som historien ofta fylls av krig, geopolitiska konflikter och politisk splittring på de flesta nivåer. Mittenfåran tynar bort och det mesta blir vi och dom, gott och ont, rätt och fel.

Geopolitiska risker leder till inflation

Krig och geopolitiska konflikter leder till ökade flaskhalsar i leveranskedjorna och svagare likviditet på kreditmarknaderna när utländska långivare inte köper eller t.o.m. nettosäljer utländska statsobligationer. Detta leder till inflation. Inga räntehöjningar i världen kommer kunna hejda kostnadsökningar eller volymnedgång i utbudet. Snarare tvärtom kan kostnader komma att öka och utbudsvolymer minska ännu mer med höjda räntekostnader enligt cost plus metoden.

Europas och inte minst huvudmotorn Tyskland har länge byggt sin industri på rysk olja&gas. Sedan ryska stridigheterna i Ukraina 2014 och särskilt sedan invasionen 2022 så har sanktionerna drivit på högre energipriser som även drabbar svenska elkunder trots mestadels norrländsk vattenkraft i väggurtagen, då global marknadsprissättning råder även om inhemskt energioberoende. Så mycket för slagorden om att rikets säkerhetspolitik innefattar att vara oberoende från ryska fossila bränslen. Detta oberoende gäller till synes inte svenska elpriser från norrländsk vattenkraft.

Ryssland är även en stor leverantör av andra råvaror utöver energi, t.ex. nickel och aluminium. Det bekymmersamma för Europa är att Ryssland relativt framgångsrikt lyckats styra om sin export från sanktionernas Europa till Asien och främst den växande ekonomin i Indien som inte infört ryska sanktioner. Dessutom har en del av exporten likväl nått Europa genom luckrativ gråzonshandel via Turkiet, Bulgarien och andra länder.

Utöver att krig skapar utbudsbrister och leverantörsstörningar som leder till inflation, så kostar krig enormt mycket pengar för inblandade statsfinanser. Några få vapenproducenter och deras underleverantörer får det ekonomiskt gynnsamt men i övrigt går stora ekonomiska värden bokstavligen talat upp i rök. Staterna tar upp stora miljardlån som bekostar vapen och soldater med nära noll i produktivitet, konsumtion och skatteintäkter. Skulle dessa kostnader istället gå till sjukvård, utbildningsinsatser, integration, infrastruktur eller andra produktiva samhällstjänster så går ju en relativt stor andel av pengarna åter in i det ekonomiska ekosystemet, dvs då bidragsmottagarna blir mer produktiva, konsumerar och betalar skatter i landet. Soldater och kanoner skapar i stort inget ekonomiskt värde för samhället och brukar tyvärr tvärtom bara kosta ekonomiskt då de skadas och till slut ofta slås ut helt. Självklart kan det finnas annan värdetillväxt så som frihet och självständighet och därigenom förbättrad ekonomi på mycket lång sikt, men i det korta och de medellånga perspektiven så är det stora belopp som går upp i rök.

FED-watchers missar Europa

Många analytiker pekar på skuldberget i USA och förutspår en börskrasch som 1929. Men det som är väldigt annorlunda idag från 1929 är att USA då hade en balanserad budget med 16% statsskuld jämfört med BNP. Europa hade som sagt ställt in betalningarna på sina skulder i olika former och kapitalet flydde till USA. I Tyskland rådde fattigdom och hunger pga krigsskadestånden i Versaillesfreden som inte kunde betalas. Weimar republiken beslagtog 10% av tyska folkets bankbesparingar 1922 för att betala krigsskadeståndet. I utbyte fick de statsobligationer men som staten snart ställde in betalningarna på i s.k. default. Därmed flydde kapitalet till fastigheter, aktier, guld, konst och framförallt utländsk valuta. Ingen ville sitta med tysk valuta som riskerades att beslagtas. Därmed tappade valutan värdet och inflationen skenade iväg i hyperinflation. Detta har historien förenklat till att Tyskland bara tryckte för mycket pengar och att själva penningmängden var den drivande och den enda faktorn. Men man behöver titta lite närmare för att se vad som verkligen hände och för att kunna dra lärdom och paralleller till idag. Inflationen blev ännu värre när den ekonomiska krisen med svält medförde ett reellt hot om en internationell bolsjevik-revolution i Tyskland med hjälp av ryska kommunister, vilket skapade s.k. stagflation då kapitalet flydde ännu snabbare utomlands. Samtidigt var det techboom i USA med den nya automobilindustrin. Det skapades en värderingsbubbla i USA med starkt FOMO på USA-börsen när Europas kapital dels flydde statsskuldskriser till USA och dels sökte sig in i automobilrallyt i USA. FED såg börsrallyt som en spekulativ risk och försökte dämpa prisuppgångarna och börsspekulationen genom att höja styrräntan först till ca 6% 1928 och sedan till 7,75% 1929, men utan att inflationen på konsumentpriser var spekulativt hög. Marknaden tolkade räntehöjningarna istället som starkt bullish då det uppenbarligen fanns låntagare trots hög ränta, dvs det tolkades som att affärsmöjligheterna avkastade mycket mer än räntekostnaderna och var attraktiva i förhållande till riskerna.

Historiskt sett så har räntan ofta gått upp med börsen och börsen har ofta gått ned med räntesänkningar. Samma sak under den stora depressionen där lägre ränta sågs som bearish på aktiemarknaden då det indikerade för marknaden att färre investerare vågade låna pengar trots sänkta räntor. Vi har nyss haft drygt 10 år med nollräntemiljö och historiskt sett svag konjunktur.

Bankernas reserver i USA 1929 innefattade utställda men ännu inte inlösta checkar, dvs på den tiden då checkar också utgjorde en stor del av kapitalflödena. Dessa ännu ej inlösta checkar, s.k. ”floating notes”, uppgick till betydande andelar av bankernas kapitalreserver men som självklart var illikvida och inte kunde användas som reserv vid en kris eller bankrun. Bankernas ihåliga kapitalreserver utgjorde en stor del av grunden till den spekulativa skuldbubblan och som sedan orsakade börskrasch och svarta torsdagen i oktober 1929 och med den efterföljande stora depressionen då tusentals banker försvann inkl folks besparingar. Men som sagt så var statsbudgeten då normalt sett balanserad utan underskott och statsskulden i USA var låg. Dessutom ägde USAs privata sektor inte så stor andel av statsskulden som idag.

Under den stora depressionen så låg skuldproblemet hos de privata bankerna. Idag är statsskulden istället över 100% av BNP i USA och med hög andel inhemskt ägande. Men det är ännu värre i södra Europa samt i EUs epicenter Belgien. 

Även om bankernas kapitalreserver uppvisar ihålighet med orealiserade förluster i statspapper från nollräntemiljön i sina kapitalreserver, så är det största skuldproblemet idag inte i den privata sektorn utan istället i den offentliga sektorn.

Detta är en stor skillnad och betyder att safe haven denna gång inte kan bli i statsobligationer så som på 1930-talet med räntesänkningar och låg statsskuld, utan istället blir det sannolikt i privata sektorn med aktier i stora kapitalstarka företag, vissa krigskönsliga råvaror som olja, koppar och vete mm, i vissa fastigheter i attraktiva lägen samt i samlarobjekt som guld, konst och antikviteter, mynt samt eventuellt kryptovalutor beroende på kommande regleringar. Detta har vi redan kunnat börja observera med nya ATH på storbolagsindex och rallyn i olika privata tillgångsslag. I orostider på kreditmarknader så söker sig kapitalet till placeringar i reservvalutor. Idag finns i princip bara en reservvaluta USD då t.ex. swiftbetalningar utgörs av hela 60% USD (blå stapel) och där Euron tappat betänkligt (svart stapel).

Samtidigt har priset (andrahandsvärdet) på US 10y trendat ner med högre volatilitet, lägre toppar och djupare bottnar. Chefen för världens största bank JPMorgan Chase, Jamie Dimon, har nyligen varnat för betydligt högre långräntor uppåt 7-8% pga 1) stora lånefinansierade budgetunderskott i högkonjunktur samt 2) ökade geopolitiska konflikter.

Råvarurally

Vi riskerar sjunka ner i en tid av stagflation med lågkonjunktur och hög arbetslöshet samtidigt som hög, utbudsdriven, inflation. Men denna gång är skuldproblemen inte bara hos privata banker med sviktande kontroll på durationsrisker, utan skuldproblemen är ännu större i de skenande statsskulderna. Bli inte förvånade ifall de stora kapitalflödena försöker lämna långa bonds och fly in i privata tillgångar så som blue chip aktier. Detta emedan obligationsmarknaderna är >10x större än aktiemarknaderna.

Förhoppningsvis undviks ett världskrig, men kriget i Ukraina har många förutsättningar för att kunna intensifieras och spridas. Särskilt om Ukraina inte i tid får det vapenstöd som dels utlovats och dels vad de faktiskt behöver. Skillnaden mellan Israels och Ukrainas luftvärnsstöd från väst var smärtsamt för ukrainarna att vakna upp till. Mellanösternkonflikten är knappast heller begränsad till Hamas i Gaza. Kina har också officiellt uttalat sig att Taiwans nya politiska ledning leder till konflikt.

Under bl.a. WWII steg priser på vete, koppar och nickel mångdubbelt. Nyligen beslöts om ytterligare sanktioner mot ryskt aluminium, nickel och koppar. Vi har redan sett att stödet för oljepriset är på höga nivåer som drivs på av geopolitiska risker snarare än av spekulativ efterfråganboom. Ukraina, med eller utan utländsk hjälp, har lyckats slå mot uppskattningsvis 19 eller 20 av Rysslands 24 oljeraffinaderier. Det är betydande störningar och analytiker talar om att ca 15% av landets kapacitet är skadad. Med tanke på att Ukraina även lyckats drönarbomba långt in i Ryssland mot strategiska militära flygbaser och sänkt en stor del av ryska Svarta Havsflottan, så ligger en eskalering i korten.

Vete rationerades i USA under WWII, men trots detta så steg priset brant med >200%. Spannmålsexporten över Svarta Havet är mycket avgörande för Vetepriset och inte minst mineralgödsel och solrosolja.

Tsar Karl Filip Karlsson Vasa

Att vinna krig mot Ryssland har försökts och misslyckats förr, trots till synes ryska svagheter inkl inbördeskrig och efterbliven vapenteknik och trots att man initialt fått övertag över ryssarna på slagfältet och ibland även nått ända fram till Moskva.

En mindre känd historisk episod är svenskarnas, under Jacob De La Gardies ledning, intåg i Moskva 12 mars 1610 till ryska folkets jubel. Det hade föregåtts av slaget vid Tver 1609 och hotet från att styras av ryska hårdföra bojarer eller stormakten Polen. Men De La Gardies krigslycka vände i och med nederlaget mot Sigismund Vasas Polen-Litauiska Samvälde i Smolensk. Det ledde till att Sigismund Vasas son Wladyslaw Vasa utsågs till ny rysk Tsar 1610. Den 17 mars 1611 genomförde dock polackerna en massaker på Moskvas gator med ca 7.000 dödade ryssar, vilket ledde fram till folkliga uppror. Detta öppnade upp för Gustav II Adolfs yngre bror hertig Karl Filip som var mycket nära att under 1612-1613 utropas till Rysslands nye Tsar.

Men han rundades 1613 med minsta möjliga marginal av den relativt okända Mikhail Romanov som alltså inledde Romanovättens ryska tsarstyre ända fram till kommunistrevolutionen 1917. Tur var kanske det.

Det Ingermanländska kriget bröt ut 1610-17 och avslutades med den för Sverige mycket gynnsamma Freden i Stolbova, vilket inledde svenska Stormaktstiden. Detta ledde bl.a. fram till att Ukrainas kossacker, med hetman Bohdan Khmelnytskys efterträdare Ivan Vyhovsky, utropade ett kortvarigt ukrainskt självstyre i och med fördraget i Korsun med Sverige 1657 och att Ukrainas kossacker, med hetman Ivan Mazepas efterträdare Feliks Orlik, senare även skrev under en första och världshistoriskt tidig ukrainsk Konstitution, med tankar om maktdelning, även detta under svenskt beskydd i Bender 1710.

Denna gång har Ryssland till synes återigen uddlösare vapen och oredligare organisation än Ukraina, men till synes mångdubbelt manskap vid fronten. Kanske kommer det tillräckligt med modernt luftvärn, flygvapen och stridsvagnar till Ukraina innan det är för sent. Tills dess så är lidandet enormt för den ukrainska civilbefolkningen, med dagliga missiler nattetid som når igenom luftvärnet.

Ukraina har enligt uppgift slagit ut tudentals ryska T-72 och T-80 stridsvagnar, som bokstavligen flyger i luften vid en lyckad träff. Ammunitionen är placerad under tornet i en rund automatladdningskarusell vilket skapar höga luftfärder med stridsvagnstornen vid träff. 

Ukrainarna blev minst sagt nedslagna av att väst hjälpte till att skjuta ned samtliga iranska missiler mot Israel, då dessa missiler är av samma slag som de själva bombas med av Ryssland varje natt och utan någon direkt skyddshjälp från väst utöver uppenbart otillräckliga luftvärnssystem. Det står nu klart att väst kan men vill/vågar inte skydda Ukrainas civilbefolkning, infrastruktur och militär med luftvärn så som man bevisligen visat sig kunna och vilja göra i Israel.

Ukrainas kraftverk, Trypilska, utanför Kiev bombat med fullt utvecklad brand. 

Ukrainas Generalstab har informerat att de räknat ryska förlusterna till bl.a. uppemot en halv miljon soldater och ca 20.000 pansarfordon. Om detta stämmer någorlunda och om man tar det mest optimistiska scenariot om att Ukrainas uppgradera sovjetiska T-72 stridsvagnar är totalt överlägsna Rysslands T-72 och senare modeller T-80 och T-90, då kan man hoppas på 1:10 i förluster vilket ändå landar på lika många dödade ukrainare idag som dödade amerikaner under hela Vietnamkriget och ca 2.000 utslagna pansarfordon. Jobbig ekvation då väst bara bidragit med ca 120 moderna stridsvagnar (71 Leopard-2, 30 Abrams och 18 Challenger) och några få hundra ombyggda sovjetiska T-72 från Östeuropa.

Nyligen slogs ett av Ukrainas största kraftverk ut som försörjer tre stora städer, inkl Kiev, med elkraft. Detta berodde enligt uppgift inte på att det saknades modernt luftvärn utplacerat vid denna strategiska infrastruktur, utan istället var orsaken att de hade helt enkelt slut på ammunition vilket de också varnat för. Kraftverket utanför Kiev levererar ca 1.800 MW och är att jämföra med Ringhals, dvs innan det bombades och brann upp. Detta inträffar bara veckor efter att Ryssland slagit ut kraftverket vid Ukrainas största vattendamm i Dnipro.

Ukraina har sänkt ryska kryssaren Moskva. 

Att införa halvhjärtade sanktioner kan riskera att snarare bli mer eskalerande som ekonomisk krigföring än ha en desarmerande effekt. Multinationella västliga företag som bl.a. Knauf, Pepsi, Nestlé och Unilever fortsätter sina affärer i Ryssland t.o.m. med expansiva planer. Sverige har kontinuerligt importerat LNG gas per båt från Ryssland till Nynäshamn ända tills idag. Frankrike köpte betydande volymer gas av Ryssland under Q1 2024. Rysslands gas- och oljeinkomster ökade 2023 trots sanktioner, mycket tack vare att främst Indien ersatte Europa som storkund. Med ett nytt oljeprisrally drivet av geopolitiska konflikter under 2024 så är det svårt att se hur sanktionerna ska få önskad effekt på kriget, eller för den delen hur räntan ska få bukt på inflationen. Frågan är hur det geopolitiska säkerhetsläget ser ut i Europa vid en eventuell Ukrainsk förlust. NATO kommer i så fall riskera bli än mer relevant än det någonsin var under Kalla Krigets dagar.

Scenariot med att Ukrainakriget sprids i Europa samtidigt som Kina eventuellt anfaller Taiwan och samtidigt som Iran och Syrien anfaller Israel bör inte avfärdas som otänkbart eller som svarta svanar. Varningar har utfärdats från flera håll. Skulle detta ske så kommer råvarupriserna sannolikt driva på inflationen oavsett vad FED-watchers analyserar om förvöntningar versus utfall i ”non-farm payrolls” och 7, 4, 3, 2 eller 0 förväntade korträntesänkningar i år. I ett eskalerande scenario med mer krig så går inflationen och långräntorna vanligtvis upp trots vikande makrostatistiska indikatorer. Räntan kan knappast lösa utbudsproblem, snarare tvärtom så leder högre räntor till högre kostnader som normalt sett leder till högre priser enligt cost plus prissättning. Vid en ukrainsk förlust riskerar smart institutionellt kapital att fly västerut inkl USD pga oklart säkerhetsläge och skakig energiförsörjning.

”Si vis pacem, para bellum”

Redan antikens romare slog fast på latin det som Europarådet skickade ut nyligen i en pressrelease i år; “If we want peace, we must prepare for war”. Sammanfattningsvis bör det framhållas att så länge det är krig och geopolitiska konflikter med vapenskrammel så kommer det, historiskt sett, riskera leda till hög inflation med högre långränta och särskilt stigande råvarupriser. Detta kan mycket väl komma att kombineras med en snar lågkonjunktur i en farlig stagflation. Sveriges finansminister Svantesson klargjorde i budgetpresentationen att ”nu kommer arbetslösheten” i och med bl.a. tilltagande antal konkurser.

Safe haven för de stora kapitalflödena beror på var det geografiskt sett är vapenkonflikt, vilket det s.k smarta storkapitalet flyr ifrån, och om skuldproblemen är störst hos den privata finanssektorn eller i de statliga finanserna när likviditeten börjar sina, vilket då det smarta storkapitalet också flyr ifrån.

Det är viktigt att observera frontlinjen i Ukrainakriget, utvecklingen i Mellanöstern och spänningarna i Taiwan, minst lika noga som att titta på makrosiffror och olika uttalanden från centralbanker om kommande räntesänkningar eller avsaknaden/justeringen av desamma. Därtill bör man nog hålla ett fast öga på 10-åriga marknadsräntan. Hedge Fund Managers har hitintills i april, enligt Bank of Americas analys, rekordviktat sig ut ur bonds. Vi får se hur det utvecklar sig och hur marknadsräntorna (>2 års duration) påverkas framöver.

1787 framhöll James Madison till Konstitutionskonventet i Philadelphia att “A standing military force, with an overgrown Executive will not long be safe companions to liberty,”

och han fortsatte med att ”The means of defense against foreign danger, have been always the instruments of tyranny at home. Among the Romans it was a standing maxim to excite a war, whenever a revolt was apprehended. Throughout all Europe, the armies kept up under the pretext of defending, have enslaved the people.”

Vetenskapsmannen, författaren, politikern och renässansmänniskan Benjamin Franklins välkända citat om frihet och mänskliga rättigheter är inne på samma linje om frihet som motpol till utlovad auktoritär säkerhet med att ”Those who would give up essential Liberty, to purchase a little temporary Safety, deserve neither Liberty nor Safety.

17 januari 1961 höll president Eisenhower, tillika ex-general, sitt sista officiella tal som president och valde då att ta upp krigshotet från den inhemska vapenindustrins inflytande på utrikespolitiken bl.a.:

”…Now this conjunction of an immense military establishment and a large arms industry is new in the American experience. The total influence—economic, political, even spiritual—is felt in every city, every Statehouse, every office of the Federal ….”

och han fortsatte om att

” …In the councils of government, we must guard against the acquisition of unwarranted influence, whether sought or unsought, by the military-industrial complex. The potential for the disastrous rise of misplaced power exists and will persist….”

Vi får hopoas att vindarna vänder och att fredstider kommer med återvunnna friheter och därmed förutsättningar för en positiv ekonomisk utveckling. Släpp fredsduvorna loss det är vår!

Rekommenderat

Se alla
7 May David Bagge
USA vs Europa
Perioden 1989-2009 handlade amerikanska och europeiska börser hand i hand. Sedan 2009 har dock Europa handlat runt i…
5 April David Bagge
Kvartalskrönika Q1 – Det är nu det avgörs!
Första kvartalet är till ända och summeras till en rekordstark period på världens börser. För amerikansk del…
25 March David Bagge
Värderingen ger potential i Europa
Vi har sett ett stort inflöde i "Europas Magnificent Seven" de senaste månaderna. Europas motsvarighet till Mag 7…